Vi undrade varför vi skulle ha med oss halsdukar och oömma kläder idag. Efter
morgonandakten fick vi svaret. Ledarna band för våra ögon med halsdukarna och
vi fick gå i Jesus fotspår på hans väg till korset. Att inte se någonting kändes
ganska läskigt, men ledarna höll i oss varje gång vi skulle förflytta oss
någonstans. Vi fick bära korset (en planka) och känna spikarna mot våra
handflator… Upplevelsevandringen slutade
vid den tomma graven när Jesus uppstått. Vi fick av oss halsdukarna och kunde
vänja oss vid ljuset igen. Det var en lättnad. Efteråt pratade vi om våra
upplevelser, och flera av oss kom framför allt ihåg känslan av att bära korset
och hur det måste ha varit för Jesus. Han hade visserligen ingen halsduk bunden
för ögonen, men han fick å andra sidan riktiga spikar genom händerna.
Husmor hade laddat upp med många pannkakor till lunchen och vi fick äta så många vi
orkade med sylt och glass till. Supergott! På eftermiddagen fick vi dramatisera tre av Jesus mest kända liknelser, nämligen ”den barmhärtige samariern”, ”den förlorade sonen” och ”det förlorade fåret”. Alla tre står i Lukasevangeliet. Vi spelade
upp scenerna både så som de står i Bibeln och så som de skulle kunnat vara i
nutid. I nutidsversionerna var den barmhärtige samariern en luffare som var den
enda som stannade för att hjälpa en kille som blivit skjuten, den förlorade
sonen stack till Las Vegas och spelade bort alla pengar han fått av sin pappa,
och det förlorade fåret var en kompis som kommit bort från gänget och sedan
blev hittad igen av sina snälla kompisar.
Sista timmen lekte vi Kalle Kaos och samlade poäng till vår hemmakamp.
